Vinden blåser sina varma vindar runt mig när jag kliver ut från porten till min lägenhet på söder och jag tar mig ett djupt andetag och andas in den friska luften. Det är en skön vårdag och jag har på mig min nya beiga kappa som räcker nästan ner till knäna, som jag suktade efter den på NK länge innan jag bestämde mig för att köpa den för någon vecka sedan, den formar min kropp på ett bra sätt och jag känner mig riktigt snygg. Mina svarta kängor passar perfekt till kläderna och jag undrar om jag kommer att få se honom igen? Han som för någon vecka sedan kom gåendes mot mig vid vattnet intill Gamla Stan, jag hade precis varit inne på mitt favoritcafé denna sena lördagseftermiddag och köpt mig ett gäng kanelsnäckor till kvällen och när jag klev ut från caféet såg jag honom. Jag hade sedan dess gått samma runda varje dag ihopp om att vi skulle ses igen. 

Han kom gåendes mot mig, hans bruna kalufs fladdrade i takt med den svaga vinden och hans ögon lyste klarblåa och med ett sådant liv i, det var de vackraste ögon jag någonsin sett, undra om han såg mina läppar som sakta öppnades. Det kändes som att tiden stod stilla och jag hann granska honom från topp till tå, hans vita lacosteskor som var så rena och fina, dom såg nästan nya ut. Han hade ett par skräddarsydda kostymbyxor som framhävde en snygg figur, på överdelen bar han en skönt åtsittande pikétröja av märket Gant i vitt och över det bar han en marinblå fin vårjacka. Herregud, vem var denna vackra skapelse som går mot mig. våra blickar möttes och visst log han mot mig och jag kände hur mitt hjärta tog ett extra skutt och det pirrade till i hela kroppen. Skulle jag säga hej? han gick förbi mig och jag kände en härlig doft av en maskulin parfym, hoppas att han inte hörde hur jag andades in hans doft. Nu har jag min chans, nu kan jag verkligen träffa mannen i mitt liv, jag måste bara ta steget och säga hej och fråga vem denne man är, han som är pappa till mina framtida barn. 

 

Jag fegade ur precis när jag skulle ta steget, han gjorde ingenting heller utan bara gick förbi mig, där skiljdes vi åt, han kanske var gift eller åtminstone hade han nog flickvän, så var det nog. Jag suckade för mig själv och gick vidare hem till min lägenhet men jag kunde inte släppa tankarna på denna man, men jag insåg rätt fort att chansen är liten att vi kommer att ses igen. Jag visste ju inte ens vad han hette i förnamn.

 

När jag kom tillbaka från min vårpromenad någon timme senare såg jag tjejen som för tre dagar sedan flyttade in i lägenheten mitt emot min, hon vinkade glatt när hon såg mig komma gåendes och frågade mig om jag ville följa med upp till henne på ett glas vin på balkongen vilket jag inte kunde tacka nej till, innan hade vi bara mötts som hastigast när jag skulle ut och springa. Vilken fin kappa du har sa hon när jag hängde av mig den innanför hennes dörr, lägenheten var lite rörig med flyttkartonger överallt men möblerna var på plats, jag älskade stilen hon hade och hennes personlighet klickade direkt med min och det var som att vi var gamla väninnor sedan länge. 

Vi satt länge på balkongen och pratade, hon pluggade till jurist och det visade sig att hon var ett år äldre än mig och var som jag singel. Jag berättade för henne om mitt möte med den mystiske mannen för någon vecka sedan och vilket stort fegt misstag det var att inte springa ikapp honom och bara säga hej. Tjejen tittar på mig och ögonen glittrade av glädje och hon ler stort och säger att det är hennes bror och jag blir som förstenad och trodde inte mina öron, jag trodde henne inte. Hon försvann in till köket och kom ut med sin mobiltelefon och bläddrade ivrigt igenom sina bilder och sedan visar hon en bild på honom och berättar att han hade stött på den vackraste tjejen med det långa bruna håret och när hon gick förbi så vände han sig om i hopp om att hon gjorde detsamma vilket hon inte gjorde och han tänkte att hon säkert var upptagen, sedan hade hans syster fått höra tjatet om henne och hur mycket han ångrade sig att han inte gick fram, han kallade henne " flickan med den beiga kappan". Jag kunde fortfarande inte tro mina öron men nu log jag.

 

Isabell gav mig numret till honom och jag skickade iväg ett sms "Hej från flickan med den beiga jackan"